Monday, June 20, 2005

Aliens triggar skaparprocessen

Skaparprocessen är en mytomspunnen mekanism i vår mänskliga hjärna.
Vad är det som får oss till att skapa våra bilder? Är det aliens? En skaparprocess kan ha flera olika förutsättningar. Att sätta sig helt förutsättningslöst framför en tom vit yta kan få en bild att ta evigheter att komma fram - eller 2.5 sekund. Ett beställt uppdrag att göra en illustration har ett sista dags datum som är satt. "Gör vad du vill men just detta datum MÅSTE allt vara klart". Eller så kan du ha kommit på något som du vill berätta utifrån dina egna tankar och upplevelser. Men vad är det som får oss att dra det där strecket över det tomma pappret? Hur kommer det sig att det dras på just det där sättet på just den platsen? Ja där här vi mysteriet. Stundens inlevelse är märklig och spännande. Och detta kan stoppa många av oss från att ens komma igång, ens våga börja. Att vid första motstånd stoppa helt - i onödan.

Att skapa kan vara som att föda ett barn. Det börjar trevligt, får en intensiv födsloverk i mitten och mot "slutet" för att sen utmynna i ett glädjerus eller avslappnat när det är klart. Men vad är det som får oss att dra det där strecket över det tomma pappret?

Det sägs att när George Lucas satt ned och skulle få alla illustratörer att komma på hur rymdvarelser, aliens, skulle se ut i Star Wars så fick någon, eller flera, inspiration från den franske tecknaren J.C. Mézières sci-fi serie Linda & Valentin (Valerian et Laureline). En skicklig illustratör på att teckna aliens med stor variation på karaktärer. Han gjorde en blickning om detta i ett serie album om Linda & Valentin, när de möter Luke Skywalker, Han Solo osv. i en bar någonstans i universum. (Läs mer om detta i en artikel i tidskriften Bild & Bubbla.)

Picasso och hans konstnärs kollegor inspirerades av afrikanska masker när de målade sina "moderna" målningar. På uställningen "Afrikanska masker" på Dansmuseet i Stockholm som pågår fram till oktober 2005 så kan man se detta tydligt. Jo summan av kardemumman hjälper oss att hitta referenser till det vi vill berätta, och när vi drar det där första strecket.

Själv gör jag nästan alltid så att när jag får en idé så drar jag ett streck eller två på ett papper och antecknar lite grand vid sidan om. Som anvisningar ungefär. Det viktiga är att jag sätter igång processen. Och inte stoppar när det börjar komma lite motstånd i födseln. För det är just då som saker kan börja hända. Som när man fotograferar. Av 36 bilder kanske 2 blir bra.

Det är när vi tillåter oss påverkas av vår omgivning och det som är utanför oss som vi kan utveckla det vi har inom oss. Att våga göra "fel". Att faktiskt kvantitet ibland är viktigare än kvalité, och att vi just därför behöver öva vårt öga genom att göra lite då och då. Det kan räcka med ett streck till och från, men bara det görs någonting.

Och sen får vi inte glömma bort att en sak till som kan stoppa oss är att vi kan vara rätt trötta på det vi skapat och just därför tror att det är "dåligt" eller tråkigt. Det är just då som verket lämnat oss och andra, betraktaren tar vid.

Stefan Lindblad
Illustratör & konstnär

1 comment:

Linnea said...

Jag känner igen mig i skapande processen, även om jag knappt kan rita en streckgubbe, så "ritar" jag med det skrivna ordet. Jag vet inte hur många gånger som jag har läst om och läst om och korriskerat mina texter och tänkt "det här är sista gången som jag gör det", och ändå sitter man där, ett halvår senare och korriskerar... :D