Wednesday, March 08, 2006

Konstnären väljer galleriet

När jag vid 21 års ålder ställde ut för första gången så hade jag sprungit runt till gallerier så mycket, och fått så många nej att jag var glad om jag så fick ställa ut på en offentlig toalett. När jag sen fick ställa ut så hade jag fått mitt JA efter att de två på galleriet inför öppen ridå diskuterat, mitt framför mig, huruvida jag skulle få ställa ut eller ej. Där den ena var aggresiv och hög i tonen och sade nej, och där den andra var mjukare men den som sen tog beslutet och sade JA.

Efter utställningen slog det mig att jag ville ha ett galleri som stämde överens med mitt eget måleri. Mitt eget bildspråk. Och med en gallerist som jobbade för att presentera mitt måleri på bästa sätt till sin publik. Och göra vad han/hon kunde för att sälja min konst. För att säga det enkelt.

Nu finns det inte så många gallerier, och de räcker inte till alla som vill ställa ut på just gallerier. Det är ett faktum. Dessutom så är gallerierna uppdelade i de "stora fina" och de "små". Och nu talar jag inte om storleken på galleriets yta, utan på etablissemangets gallerier, och de som inte anses vara en del av dem, av bland annat gallerierna själva som vi kunde se med den senaste mäss utställningen "Market" i Stockholm, samt kulturjournalisterna.

Vill du att galleriet ska bestämma om du får ställa ut, och dessutom få se dig själv som en konstnär, eller bestämmer du detta själv? Jag ställer frågan för något jag inte glömt är när den ena galleristen på galleri Andréhn-Schiptjenko i Stockholm 1995 (?) på SVT:s program Bildjournalen inför kameran sade något i stil med: "Det är jag som gallerist som gör konstnären till konstnär." Okey, kommentaren visade på okunskap om sin sin egen roll, och att konstnären inte alls behöver ett galleri för att arbeta är dessutom helt glasklart, men lite herre och tjänstefolk syndrom är något som många konstnärer kan råka ut för helt i onödan. Just bara för att de har en stark önskan att ställa ut, att få bli sedda. Vilket i sin tur kan få konsekvensen att de ALDRIG ställer ut.

Bättre då att se på sitt eget måleri och sen gå runt och se vilka gallerier som verkar stämma överens i stil med en själv. Kanske börja ställa ut på andra platser som inte är gallerier. Kanske arrangera sina egna projekt. Och kanske till och med att börja se sig om efter platser utanför sin egen stad och land. För vem säger att ens publik finns på de gallerier som är runt omkring en själv. Vem säger att gallerierna har rätt?

Och en sak till, om du känner dig lite avantgard, och vill visa dig där avantgardet sägs vara, vem säger att galleriet som var avantgard och en av den nya generationens gallerier 1991 är detsamma idag? Och en sak till, galleriet är inte din fiende.

Stefan Lindblad
Illustratör & konstnär

No comments: