Sunday, May 28, 2006

Da Vinci koden: vad gör en bok bättre vs. sämre?

Vad är det som gör en bok eller en målning bättre eller sämre än en annan motsvarighet? Och vad är bra skrivet eller bra målat? Vad är kvalité helt enkelt. Och vem spelar smakdomare. När jag skriver jag detta så har jag för ett par dar sen sett filmen alla verkar älska att hata i filmrecensent kretsar - Da Vinci koden.

Jag själv tyckte faktiskt filmen var okey. Visst en regissör som vågat vara friare gentemot boken och med ett större driv i filmberättandet kanske hade gjort den ännu bättre, men är det verkligen en dålig och totalt urusel film? Nej. Och boken i sig, är den dåligt skriven, har den ett dåligt språk? Är den genomdålig som J . Croneman i Dagens Nyheter anser? Kanske han föredrar en bok nästan utan en punkt av Claude Simon? Vad är det som gör en bok bra skriven med ett bra språk? Vad är det som gör boken till en kvalitétsbok?
Är en bok eller historia sämre bara för att historien enligt J Croneman har skrivits av så många andra innan? I såna fall kan världens författare sluta skriva denna sekund .

Det finns ett skäl till varför J Cronemans egen bok han själv nämner ;-) om portkoder och Linköping inte blev en storsäljare...

Och varför skriver en svensk recensent som Mats Bråstedt i Expressen så här om filmen:
"...Men det var väl det man kunde misstänka när fantastiska Julie Delpy
fick stå tillbaka för den smått läspande och ständigt storögda Audrey
Tautou..."
Det FINNS dock en recensent som skrivit bra om filmen, läs här>>

Ett mysterium i sig självt tycker jag att så många skrivit ned filmen. Undrar varför, för det är inte en dålig film.

Stefan Lindblad
Illustratör & konstnär

5 comments:

Johanna Koljonen said...

Tre saker:

För det första beror kvalitetskriterierna, som du antyder, på sammanhanget. Kritiker görs till smakdomare av sina chefer och läsare. Det är de – de som betalar – som bestämmer vilken tyngd varje enskild dom kan tillåtas få. Kritikerns uttalade uppgift är att förmedla en personlig åsikt och den är alltså av nöden subjektiv. Men dessutom har kritiker i de flesta medier också den outtalade uppgiften att agera konsumentvägledning. Då måste man försöka komplettera sin egen åsikt med en analys (eller gissning) av huruvida läsarna, eller tittarna, kommer att tycka lika som kritikern själv. Det slår ofta slint.

För det andra finns det förstås regler för grammatik (vad som anses vara mer eller mindre rätt) och stil (vad som är mer eller mindre lämpligt). De här reglerna hänger inte alltid med när språket och litteraturen förändras. Det anses till exempel "bättre" att använda uttrycket "välskriven" än det du valde, "bra skriven". Anses av vem? Av skribenter och läsare med litterär anknytning, förstås: sådana som kultursidesskribenterna och många av deras läsare. Men inte alla av deras läsare. Och definitivt inte alla som använder svenska.

Det tredje kriteriet är konsekvensen av de första två. Varje författare skriver för en tänkt läsare. Sådant läsaren antas veta eller hålla med om behöver författaren inte förklara i detalj. Om läsarens förväntningar på bokens stil matchar författarens, och om författarens förväntningar matchar läsarens förkunskaper, då känns boken bra. (Förutsatt förstås att handlingen i sig är intressant).

Dan Brown använder väldigt många sidor av Da Vinci-koden för att förklara sådant litteraturkritiker redan vet, på ett språk de upppfattar som styltigt. Det första får dem att misstänka att Dan Brown tror att läsarna inte är lika allmänbildade som han är själv. Det andra får dem att misstänka att Dan Brown inte är lika högutbildad som de är själva. Klart boken får dålig kritik efter en sådan klasch. Orättvist, kan man tycka, men oundvikligt…

…vad gäller filmen hade jag personligen förväntat mig lite mindre blodigt allvar och lite mer Indiana Jones-jävlaranamma. Jag tyckte själv inte om Browns bok av ovannämnda orsak, men ingen kan förneka att handlingen kunde ha räckt till en rolig och spännande äventyrsrulle.

Stefan Lindblad said...

Jag själv tycker inte att boken eller filmen var dåliga, men det jag ser i ditt svar,som säkert stämmer för de flesta recensenterna, som det verkar i alla fall, är bokens och filmens historia. Är den bra? Är den medryckande? Är den en historia som känns engagerande?

När all teori är bortspolad står historien som berättas ensam kvar.
Om historien inte engagerar, och sen efter det inte är väl berättad, och författaren eller bildmakaren inte känner för sin egen historia som berättas så spelar teorin ingen roll.

När det gäller skådespeleriet som det även reagerats på, speciellt av Mats Bråstedt som ansåg Tatous ögon som för stora, vilket för mig är oproffsigt kommenterat och alldeles för subjektivt, för det finns en gräns där med anser jag i hur man kan recensera, så anser i alla fall jag att alla skådespelare i nämnda da vinci kod med råge överträffar det mesta i svensk jämförelse.
Där svensken spelar "ovanför" sin rollkaraktär, så "är" Tom Hanks och A. Tatous sina karaktärer.

Oberoende av vad folk tycker så börjar jag snart undra om recensenternza är strikt kristna personer eller om det är den svenska jantelagen som inträtt.

Stefan Lindblad

Lars F said...

Hej Stefan!
En så populär film/bok MÅSTE ju bara skrivas ned. Det går liksom inte annars. Om recensenternas och publikens smak sammanfaller, ja då behövs ju inte recensenten. Recensentens berättigande ligger i att ha mer avancerad smak än gemene man och utifrån denna högre utsiktspunkt kunna tala om vad som är bra resp. dåligt.

Stefan Lindblad said...

Hej Lars!

Ja kanske det är så att en så otroligt populär bok "måste" skrivas ned.
Den kanske inte är den bästa boken någonsin skriven, men den är inte dålig. Den kanske använder gamla beprövade knep att berätta historien - ett mord direkt i början exempelvis, på samma sätt som Browns tidigare bok Angels and demons, men det blir ju inte en dålig bok för det.
En skribent i en tidning skrev att den var dåligt skriven - innehöll den stavfel? Var det grammatiska fel? Var sats uppbyggnaden konstig?

Stefan

Carolina said...

Angående språket; Det hålls på en "normal" nivå som de allra flesta människor förstår och klarar av utan svårigheter. Boken får en bred målgrupp och säljer därför mer.
Det är den enda rimliga anledningen för mig. Punkt slut.